Tar niven och hälsar på

Sången ifall Fjölsvinn (Fjölsvinnsmál^[a]) existerar sannolikt detta yngsta från den poetiska Eddans kväden, tillsammans med enstaka trolig tillkomsttid beneath sent 1200-tal. Dikten finns ej inom någon medeltida handskrift, dock äger bevarats inom bristfälliga pappersavskrifter från Codex Regius ifrån 1600-talet alternativt senare.^[1] Diktens start saknas.^[2] inom sitt nuvarande skick består dikten från femtio strofer vid ljóðaháttr, vari skildras hur den unge Svipdag vid sin friarfärd mot gudinnan Menglöd kommer fram mot hennes borg samt var hamnar inom diskussion tillsammans borgens väktare, jättenFjölsvinn.

Fjölsvinnsmál avslutar den allegori såsom påbörjades inom eddadikten Grógaldr (Groas trollsång). detta betyder ej för att dessa båda dikter besitter haft samme författare, dock dem bygger båda vid identisk legende, vilket Sophus Bugge samt Svend Grundtvig övertygande besitter visat.^[3] Bugge gav därför dem numeriskt värde dikterna detta gemensamma namnet Svipdagsmál.

Svenska talas som bekant inte bara i Sverige, utan i många andra länder i världen

Handling

[redigera | redigera wikitext]

Svipdag, såsom inom Grógaldr stod inom term för att ge sig ut vid friarfärd, äger idag kommit fram mot gudinnan Menglöds borg. denne spanar ovan borgmuren vilket skyddas från ett fladdrande låga (vafrlogi). Borgens väktare försöker köra försvunnen honom samt frågar vem denne existerar.

Svipdag säger ej sitt namn utan kallar sig till ”Vindkall”; hans far heter ”Vårkall”, säger denne, samt hans farfar kallas ”Fjölkall” (mycket kall).

Hennes passion för jobbet och att hjälpa utsatta människor gör henne inte populär på arbetsplatsen – men desto mer framgångsrik när det kommer till att lösa mord

Väktaren egen uppger sig varma Fjölsvinn (Fjölsviðr) – ”den mångvetande” – vilket ger Svipdag anledning för att fråga ut honom ifall borgen samt allt vad vilket finns var. Dikten existerar således ett mytologisk lärdomsdikt från liknande stöt vilket Vafþrúðnismál, Alvíssmál samt Heiðreksgátur, vilka även bygger vid problem att diskutera samt svar.

dock medan utfrågningen inom dessa dikter existerar vid liv samt död samt äger såsom avsikt för att utföra svararen svarslös, existerar Svipdags tanke endast för att erhålla reda vid hur denne skall ta sig in inom borgen mot Menglöd.

I allt ställer Svipdag 18 problem att diskutera, samt varenda fråga börjar med:

Segðu mér þat, Fjölsviðr! er ek þik fregna munhåla ok ek vilja vita:

Säg mig för tillfället, Fjölsvinn, det jag frågar dig om och liksom jag önskar erhålla veta:[4]

Genom frågorna får oss känna till för att platsen existerar väl bevakad. detta existerar ej bara den fladdrande elden (vafrloginn) såsom håller främlingar borta.

Grinden Trymgjöll fjättrar dem vilket försöker öppna den, samt muren Gastrofnir tar existensen från envar såsom försöker ta sig över.^[b] numeriskt värde hundar, Gifr samt Geri, vaktar gården, samt dem sover växelvis – den ene angående dagen, den andre angående natten – därför för att ingen skall behärska smyga förbi.

Svipdag fråga ifall detta ej finns någon föda såsom man kunna kasta mot hundarna, sålunda för att dem förlorar försvunnen sin vakttjänstgöring. Jo, tillåter Fjölsvinn, numeriskt värde vingstekar (vengbráðir) ifrån Víðópnir skulle nog distrahera dem tillräckligt.

[2]

Víðópnir visar sig existera ett tupp (Gullinkambe?) likt sitter inom toppen vid detta väldiga trädet Mimameiðr – troligen enstaka synonym på grund av världsträdet Yggdrasil – därför Svipdag frågar angående detta finns något vapen likt kunna fångstredskap tuppen. en sådant finns, får denne veta; detta heter Lævateinn samt ägs från ett underjordisk härskarinna nära namn Sinmara.

dock på grund av för att denna skall låna honom vapnet måste han inledningsvis ge hon enstaka gåva:

Ljósan léa skaltu í lúðr bera, þann er liggr í Viðópnis völum, Sinmöru at selja, áðr denna söm telisk vápn til vígs at ljá.

Den ljusa lien skall ni lägga inom skrin, som ligger inom Vidofnes lårben; den må Sinmara ha förrn denna säger sig villig att låna dig vapen mot viget.[4]

Tydningen från denna vers existerar dock oviss.^[2][5] ”Lien” syftar troligen vid enstaka från tuppens stjärtfjädrar, samt termen völum (av vala?) betyder möjligen ”ledknota”.

tydligt existerar för att Svipdag ställs inför enstaka omöjlig uppgift.^[6] Sinmara lämnar ej ifrån sig detta enda vapen såsom förmå dräpa tuppen, förrän denna existerar trygg vid för att tuppen existerar död.

Svipdag lämnar idag denna tanke samt börjar vid nytt för att tillsammans sina problem att diskutera utforska borgen samt dess omgivningar.

Berget var borgen ligger heter Lyfjaberg (”Läkedomsberget”), får denne känna till. var sitter Menglöd omgiven från nio (eller möjligen tio?^[c]) tärnor, vilket hjälper mot samtliga risker angående man blotar mot dem. Hjälp mot sjukdomar är kapabel man även erhålla genom för att bestiga berget, samt även frukterna ifrån trädet Mimameiðr (en idegran?) existerar botande.

Främst tycks detta dock existera kvinnosjukdomar liksom avses.

Till senaste ställer Svipdag frågan angående Menglöd äger någon man. Svaret blir för att detta bara finns en man liksom ödet äger lovat hon, samt hans namn existerar Svipdag. på grund av inledande gången avslöjar idag Svipdag sitt rätta namn.

Den ointagliga borgen öppnar sig då från sig självt, dem blodtörstiga hundarna hälsar honom vänligt, samt Menglöd kommer honom mot mötes.

Tolkningar

[redigera | redigera wikitext]

Det existerar ödet såsom äger utsett Svipdag mot Menglöds man. Trots för att dikten inledningsvis framställer detta vilket omöjligt på grund av honom för att ta sig in inom hennes borg, visar detta sig för att detta enda likt behövs existerar för att han avslöjar sin rätta identitet.

detta skulle alltså ej äga blivit någon dikt angående denne redan ifrån start ägde talat angående vem denne fanns. för att sålunda ej sker brukar förklaras tillsammans med ”forntidens tro vid namnets kraft samt betydelse”.^[7] Namnet troddes existera oupplösligt förbundet tillsammans namnets bärare; den likt lyckades utröna någons namn kunde därmed erhålla magisk inflytande ovan denne.^[8]

Men Svipdag existerar ej isolerad ifall för att dölja sin identitet.

ej någon mytologisk individ alternativt företeelse nämns inom dikten beneath sitt rätta namn, samt hur dem skall identifieras existerar långt ifrån säkert. dem vanligaste gissningarna likställer Menglöd tillsammans Freja (dock utan tvingande skäl, i enlighet med Rudolf Simek^[9]). Svipdag skulle då existera hennes man Od – även han ett inom mytologin tämligen gåtfull gestalt.

dem täcknamn vilket Svipdag använder på grund av sig egen samt sin far samt farfar (”Vindkall”, ”Vårkall” samt ”Fjölkall”), äger från företrädare till naturmytologiska tolkningar ansetts utpeka honom vilket ”en specialform från Frej”, vilken ”såsom vårens gud giljar mot växtlighetens gudinna”.^[10] Fjölsvinn besitter ibland identifierats tillsammans med Oden, samt dem hundar liksom vaktar borgen skulle då existera ulvarna Gere samt Freke.

Lena Olin spelar kriminalaren Hulda i nya The Darkness

Den maximalt fantasifulla tolkningen från Fjölsvinnsmál samt myten ifall Svipdag gjordes från Viktor Rydberg inom Undersökningar inom germanisk mythologi 1886–1889.^[11] Rydbergs mytologiska skrifter anses numera ej artikel vetenskapliga, dock Eysteinn Björnsson äger vid senare tid sökt utröna hur långt detta ändå existerar möjligt för att följa Rydberg utan för att förlora detta vetenskapliga fotfästet.^[12]

Sagomotivet inom Fjölsvinnsmál äger varit känt vid flera håll beneath europeisk medeltid.

Hjalmar Falk äger påvisat likheter tillsammans Gralsagan samt den kymriska sagan angående Culhwch samt Olwen.^[13][14]Svend Grundtvig samt Sophus Bugge fann för att berättelsen angående Svipdags färd existerar identisk tillsammans med handlingen inom dem dansk-svenska balladerna angående Sveidal (Svendal, Svedendal, Silfverdal).^[15] Dessa ballader troddes inledningsvis existera moderniseringar från den isländska dikten, dock detta finns ingenting såsom säger för att den isländska utgåvan existerar mest erfaren.

Fjölsvinnsmál kunna många väl existera ett isländsk anpassning från sagomotivet efter vad man var, beneath den således kallade litterära ”renässansen”, förväntade sig från enstaka mytisk/heroisk dikt.^[16] ”Diktaren äger skapat mytisk atmosfär genom för att låna hämningslöst både form eller gestalt samt glosor ifrån äldre dikt; dock själva spännande upplevelse härstammar ifrån tidens romaner, ifrån identisk källa såsom den dansk-svenska balladen angående Sveidal.”^[16]

Kommentarer

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Collinder, Björn (1957), Den poetiska Eddan, översättning samt kommentarer, Forum.
• Holtsmark, Anne (1972), ”Svipdagsmál” inom Kulturhistoriskt lexikon på grund av skandinavisk medeltid, grupp 17, kolumn 585–587.
• Jónsson, Finnur (1920), Den oldnorske og oldislandske litteraturs historie sektion 1, 2 udg., København.
• Jónsson, Finnur (1932), De gamle Eddadigte, København.

  (Fjölsvinnsmál sid 174–181.)

• Ohlmarks, Åke (1948), Eddans gudasånger, Schildts förlag.
• Simek, Rudolf (2007), Dictionary of nordlig Mythology, D.S. Brewer. ISBN 978-0-85991-513-7
• Simek, Rudolf/Pálsson, Hermann (2007), Lexikon der altnordischen Literatur.
  Lena spelar den isländska kriminalaren Hulda, som tar sig an ett sista fall innan hon ska gå i pension

  Die mittelalterliche Literatur Norwegens und Islands, Kröner. ISBN 978-3-520-49002-5

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]