Antal bokstäver i grekiska alfabetet

Det grekiska alfabetet utvecklades omkring talet samt används på grund av för att inom text uttrycka detta grekiska språket. Dess tecken användes ursprungligen även till för att beteckna siffror samt anförande, samt dem besitter tillsammans tiden även kommit för att användas till enstaka rad andra syften: såsom matematiska symboler, namn vid stjärnor samt därför vidare.

detta grekiska alfabetet existerar ursprunget mot dem latinska samt kyrilliska alfabeten.

Det existerar oomtvistat för att detta grekiska alfabetet besitter utvecklats ur någon äldre struktur från semitiskt skriftsystem, troligtvis detta feniciska alfabetet, såsom i enlighet med traditionen skulle förmedlats mot grekerna via kontakter tillsammans med feniciska handelsmän.

Inom statistiken är det vanligt att olika storheter och testvärden betecknas med grekiska bokstäver

Källor såsom Coulmas ( ), Naveh () samt Nationalencyklopedin ( grupp 8,40) nämner bara detta feniciska alfabetet liksom ursprung, dock andra teorier finns även, bland annat anger Sass (94) proto-kanaanitiska (till modell ugaritiska alfabetet). Ytterligare ursprung äger även föreslagits, såsom Egypten, Assyrien samt Minoiska Kreta alternativt rent från chansen för att flera olika språkfamiljer varit inblandade samtidigt, i enlighet med polygenesteorin.

Innan detta grekiska alfabetet skapades, användes andra skriftsystem på grund av för att notera grekiska. ifrån talet finns grekiska texter skrivna tillsammans med stavelseskriften Linear B bevarade, samt liknande struktur användes vid Cypern ända fram mot cirka

Alfabetet

[redigera | redigera wikitext]

De grekiska bokstäverna samt deras ursprung i enlighet med nedan (uttal inom enlighet tillsammans IPA):

Bokstav	Namn					Uttal			Siffervärde	Motsvarande fenicisk tecken
	Traditionellt namn	Grekiska		Uttal
		klassiskt	modernt	klassiskt	modernt	äldre	klassiskt	modernt
Α α	Alfa	ἄλφα	άλφα	[alfa]	[alfa]	&#;	[a][aː]	[a]	1	(𐤀, ʼāleph)
Β β	Beta	βῆτα	βήτα	[bɛːta]	[vita]	&#;	[b]	[v]	2	(𐤁, bēth)
Γ γ	Gamma	γάμμα	γάμμα	[gamːa]	[ɣama]	&#;	[g]	[ʝ] (som svenskans j) före [e] alternativt [i]; annars [ɣ]	3	(𐤂, gīmel)
Δ δ	Delta	δέλτα	δέλτα	[delta]	[ðelta]	&#;	[d]	[ð]	4	(𐤃, dāleth)
Ε ε	Epsilon	ἒ ψιλόν	έψιλον	[epsilon]	[epsilon]	&#;	[e]	[e]	5	(𐤄, hē)
Ζ ζ	Zeta	ζῆτα	ζήτα	[dzɛːta]	[zita]	&#;	[dz]	[z]	7	(𐤆, zayin)
Η η	Eta	ἦτα	ήτα	[ɛːta]	[ita]	[ɛː][h]	[ɛː]	[i]	8	(𐤇, ḥēth)
Θ θ	Theta	θῆτα	θήτα	[θɛːta]	[θita]	[tʰ]	[θ]	[θ]	9	(𐤈, ṭēth)
Ι ι	Jota	ἰῶτα	ιώτα	[iɔːta]	[jota]	&#;	[i][iː]	[i][j]	10	(𐤉, yōdh)
Κ κ	Kappa	κάππα	κάππα	[kapːa]	[kapa]	&#;	[k]	[k]	20	(𐤊, kaph)
Λ λ	Lambda	λάμβδα	λάμδα	[lambda]	[lamda]	&#;	[l]	[l]	30	(𐤋, lāmedh)
Μ μ	My	μῦ	μι	[myː]	[mi]	&#;	[m]	[m]	40	(𐤌, mēm)
Ν ν	Ny	νῦ	νι	[nyː]	[ni]	&#;	[n]	[n]	50	(𐤍, nun)
Ξ ξ	Xi	ξῖ	ξι	[ksiː]	[ksi]	&#;	[ks]	[ks]	60	(𐤎, sāmekh)
Ο ο	Omikron	ὄ μικρόν	όμικρον	[omikron]	[omikron]	&#;	[o]	[o]	70	(𐤏, ʼayin)
Π π	Pi	πῖ	πι	[piː]	[pi]	&#;	[p]	[p]	80	(𐤐, pē)
Ρ ρ	Rho	ῥῶ	ρω	[rʰɔː]	[ro]	&#;	[r]	[r]		(𐤓, rēš)
Σ σ	Sigma	σῖγμα	σίγμα	[siːgma]	[sigma]	&#;	[s]	[s]		(𐤔, šin)
&#; ς	(avslutande sigma)
Τ τ	Tau	ταῦ	ταυ	[tau]	[taf]	&#;	[t]	[t]		(𐤕, tāw)
Υ υ	Ypsilon	ὖ ψιλόν	ύψιλον	[yːpsilon]	[ipsilon]	[u]	[y][yː]	[i]		(𐤅, wāw)
Φ φ	Fi	φῖ	φι	[fiː]	[fi]	[pʰ]	[f]	[f]
Χ χ	Chi	χῖ	χι	[kʰeː]	[çi]	[kʰ][ks]	[kʰ]	[ç]
Ψ ψ	Psi	ψῖ	ψι	[psiː]	[psi]	&#;	[ps]	[ps]
Ω ω	Omega	ὦ μέγα	ωμέγα	[ɔːmega]	[omeɣa]	&#;	[ɔː]	[o]

Bokstäver likt ej längre används

[redigera | redigera wikitext]

Digamma, varma, san, koppa samt sampi försvann tidigt ur alfabetet, före den tidsperiod såsom idag kallas "den klassiska".

eftersom grekiska minuskler existerar en senare påfund finns inga riktiga samtida minuskelvarianter till dessa tecken utan dem användes bara såsom siffersymboler. ett speciell ligatur liknande digamma, kallad stigma, användes vid detta sätt.

De 24 nuvarande bokstäverna är uppdelade i 7 vokaler och 17 konsonanter

Bokstav[1] [2]	Namn				Uttal			Siffervärde	Motsvarande fenicisk tecken
	Traditionellt namn	Grekiska	Uttal
			klassiskt	modernt	äldre	klassiskt	modernt
Extra indikator inom äldre alfabet
Ϝ ϝ	Digamma (Wau)	δίγαμμα / βαῦ	[wau]	[digamːa]	[w]	(𐤅, wāw)
Ͱ ͱ	Heta	ἧτα	[heːta]	[h]	(𐤇, ḥēth)
Ϻ ϻ	San	σάν	[san]	[san]	[s]	(𐤑, ṣādē)
Numeriska tecken
Ϛ ϛ	Stigma	στίγμα	[stigma]	[st]	6
Ϟ ϟ	Koppa	κόππα	[kopːa]	[kopa]	[k]	90	(𐤒, qōph)
Ϡ ϡ	Sampi	σαμπῖ	[sampi]	[sː][ks]
Extra indikator inom andra språk
Ϳ ϳ	Jot	—	[j]
Ϸ ϸ	Sjo	—	[ʃ]

Bokstavskombinationer samt diftonger

[redigera | redigera wikitext]

Bokstäver	Uttal
	äldre	klassiskt	modernt
αι	&#;	[aɪ]	[ɛ]
ει	[eɪ] [eː]	[eɪ]	[i]
οι	&#;	[oɪ]	[i]
υι	&#;	[yɪ]	[i]
αυ	&#;	[aʊ]	[av] före tonande ljud; [af] före tonlösa ljud
ευ	&#;	[eʊ]	[ev] före tonande ljud; [ef] före tonlösa ljud
ηυ	&#;	[ɛːʊ]	[iv] före tonande ljud; [if] före tonlösa ljud
ου	[oʊ] [oː]	[uː]	[u]
γγ (1)	&#;	[ŋg]	[ŋɣ]
γκ (1)	&#;	[ŋk]	[ŋk]
γχ (1)	&#;	[ŋx]	[ŋç]
μπ	-	-	[b] inom start från en ord; [mb] inom övrigt
ντ	-	-	[d] inom start från en ord; [nd] inom övrigt

(1): ett sektion vetenskapsman betraktar angma liksom en fonem inom sig.

Transkribering

[redigera | redigera wikitext]

Denna tabell visar uttalsangivelse samt avskrift till modern grekiska ^[3]

Grekisk bokstav	Namn	Transkription
α	alfa	a
β	vita	v
γ	γama	gh (frikativt g framför hård vokal), j (j-ljud framför mjuk vokal)
δ	ðelta	dh (tonande läspljud)
ε	epsilon (kort e)	e
ζ	zita	z
η	ita	i
θ	þita	th (tonlöst läspljud)
ι	iota	i
κ	kapa	k
λ	lamda	l
μ	mi	m
ν	ni	n
ξ	xi	x
ο	omikron (kort å)	o
π	pi	p
ρ	ro	r
σ	sigma	s
τ	taf	t
υ	ipsilon (kort i)	i
φ	fi	f
χ	chi	ch
ψ	psi	ps
ω	omega (långt å)	o

Denna tabell visar hur bokstavskombinationer skrivs angående mot latinska indikator.

Grekisk bokstav	för klassisk text	för modern skrivelse
αι	e	e
αυ	au	av, af
ει	i	ei
ευ	eu	ev, ef
ηυ	eu	iv, if
οι	oe, e	oi
ου	u	ou
υι	ui	yi
γγ	ng	ng
γξ	nx	nx
γκ	nk	gk
γχ	nch	nch
μπ	mp	b, mp
ντ	nt	nt

Ortnamn brukar transkriberas efter klassisk avskrift, inom varenda fall angående dem funnits sedan utdragen tidsperiod, mot modell Πειραιεύς → Pireus (nygrekiska Πειραιάς→Pireás).

Historisk utveckling

[redigera | redigera wikitext]

Den viktigaste innovationen jämfört tillsammans dess föregångare, detta feniciska alfabetet, fanns införandet från separata indikator till vokaler. Utan dessa skulle den grekiska skriften, mot skillnad ifrån feniciskan, bli praktiskt taget oförståelig, samt dem moderna arvtagarna från detta grekiska skriftsystemet äger bevarat detta.

(Exempel vid alfabet tillsammans vokaler såsom ej härstammar ifrån detta grekiska existerar Gamla turkiska alfabetet, Etiopiska alfabetet, från indien alfabet samt Gamla magyariska alfabetet). dem inledande vokalerna fanns Alfa, Epsilon, Jota, Omikron samt Ypsilon. Glid- samt andningsmarkeringar, såsom inom stort sett fanns överflödiga inom grekiskan, modifierades, samt inom östgrekiska fick Eta även betydelsen från långt e-ljud.

Slutligen infördes Omega på grund av långt O-ljud.

Tre nya konsonanter - Phi, Chi samt Psi, såsom lades mot inom slutet från alfabetet allt eftersom dem blev tagna inom bruk, introducerades även. dem behövdes huvudsakligen till aspirerande konsonanter såsom saknades inom feniciskan. inom västgrekiska kom Chi för att ett fåtal ljudvärdet /ks/ (och blev senare ursprunget mot den latinska bokstaven X, snarare än Xi) samt Psi ljudvärdet /kʰ/.

beneath senantiken samt medeltiden försvann dem aspirerade ljudvärdena samt dem aspirerade tonlösa klusilerna övergick inom tonlösa frikativer. Därför står idag Theta, Phi samt Chi på grund av respektive /θ/, /f/ samt /x/.

Lista över grekiska bokstäver

dem tre bokstävernas ursprung existerar omdiskuterat: i enlighet med Miller (53) kommer ett Psi-liknande form eller gestalt (Ψ) från kappa ifrån proto-kanaanitiska. Kappa stod troligtvis till /k/ såväl liksom /kʰ/ inom tidig grekisk stavningslära samt senare återinfördes den K-liknande kap ifrån feniciskan till för att behärska skilja vid /k/ samt /kʰ/. Idag står Psi (Ψ) till /ps/, medan Chi (Χ) står på grund av /x/ liksom utvecklats ifrån den ursprungliga aspirerande velara klusilen.

Ypsilon återinfördes även ifrån feniciskan samt besitter identisk ursprung likt Digamma (upphovet mot vårt F). Vissa källor anser dock för att Ψ existerar enstaka ren grekisk nyhet utan semitisk föregångare. Jensen () kopplar å andra sidan Psi mot Ypsilon samt Koppa/Phi samt Safateniska indikator (Jensen ).

Andra tecken tillsammans med omdiskuterat ursprung existerar Koppa, Φ (Phi), Χ (Chi) samt Sampi.

Bernal () samt Brixhe () antar för att Koppa ursprungligen stod på grund av /kʷ, kʷʰ, gʷ/. Dessa fonem förändrades sen mot /p, pʰ, b/ samt Koppa blev snart överflödigt.

Den innehåller 24 bokstäver inklusive sju vokaler, och alla bokstäver är versaler

Medan Pi användes till både detta aspirerade samt oaspirerade fonemet kom Koppa för att symbolisera detta aspirerade ljudet. (Denna teori existerar många kontroversiell, dock detta finns paralleller mot denna process: detta moderna ljudvärdet på grund av kastilianskt /z/ förklaras genom enstaka fonetisk förändring ifrån /dz/ ovan /ts/ mot /θ/).

Vissa språkvetare menar för att Phi existerar enstaka ren grekisk uppfinning, medan Sampson () hävdar för att den härstammar ifrån Θ (Theta) samt Swiggers () antar för att bokstaven besitter Cypro-Minoiskt ursprung.

Bernal () hävdar för att Chi besitter en sydsemitiskt ursprung; andra för att den förmå härledas ur Ξ (Xi) (Jensen ).

Namnet sampi kom mot vid medeltiden, troligtvis ifrån grekiska ὁ σάν πι ((ô) sán pi, 'som pi') (Jensen ). detta existerar möjligtvis ett nyare struktur från den semitiska bokstaven san såsom även finns inom etruskiskan.

inom grekisk grekiska stod Sampi till /ts/ (Jensen). Gercke ser Xi såsom ett föregångare mot Sampi. Bokstaven användes såsom alternativ mot Sigma dock nära klassisk period ägde den senare helt tagit ovan samt Sampi försvann ur alfabetet.

Det kan därför vara av nytta att känna till namnet på de grekiska bokstäverna, för att enklare kunna diskutera statistiska samband och formler muntligt

Bokstäverna Wau (senare kallad Digamma) samt Koppa försvann även. Den förra behövdes bara inom dem västliga dialekterna (där dem via detta etruskiska alfabetet gav upphov mot dagens latinska F samt Q) samt den senare knappast alls. dem levde emellertid kvar inom detta joniska talbeteckningssystemet var dem olika bokstäverna representerade specifika talvärden.

San återinfördes även senare samt stod på grund av värdet Tusentalsvärden uttrycktes genom enstaka markering uppe mot vänster ifall bokstaven ('A till , 'B till etc).

Ursprungligen fanns detta flera varianter från detta grekiska alfabetet, var dem maximalt avgörande plats västgrekisk (chalkidisk) samt östgrekisk (jonisk) grekiska. Den förra gav upphov mot detta etruskiska alfabetet samt sedermera detta latinska alfabetet.

Aten antog den joniska skriften likt standard tid samt snart därefter försvann dem andra varianterna.

Även om det ser annorlunda ut, är det faktiskt föregångaren till alla europeiska alfabet

dem grekiska tecknen kom sedermera för att ständigt tecknas ifrån vänster mot motsats till vänster, dock ursprungligen plats skrivsättet ifrån motsats till vänster mot vänster (med asymmetriska indikator spegelvända) samt därefter varierande - alternativt oftast alternerande fram samt igen, således kallad bustrofedon.

Under medeltiden genomgick den grekiska skriften liknande förändringar liksom detta romerska alfabetet: medan dem gamla formerna behölls såsom enstaka monumental text, kom "små bokstäver", via uncialskrift samt slutligen minuskelskrift, för att ta ovan.

Bokstaven σ (sigma), såsom skrevs vilket ς inom slutet från mening, användes sidled tillsammans modernare 'långa' samt 'korta' s. Aristofanes ifrån Byzantion införde även accentering från dem grekiska bokstäverna till för att underlätta uttalet.

Grekiska alfabetbokstäver används som matematiska och naturvetenskapliga symboler

Grekerna plats dem inledande vilket generaliserade den alfabetiska användningen från vokaltecken. om detta gjordes medvetet existerar omtvistat, samt detta existerar oklart angående dem ovan viktig taget gjorde identisk distinktion mellan vokaler samt konsonanter likt oss utför idag. mångspråkighet inom samband tillsammans med täta handelskontakter mellan olika folkgrupper besitter ¤ såsom enstaka faktor till utvecklingen från alfabetiska skriftsystem.

Antagandet från detta grekiska alfabetet existerar antagligen ej ett enskild, isolerad incident utan resultatet från enstaka flerskiktad process, baserad vid flera semitiska skriftsystem.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Källförteckning

[redigera | redigera wikitext]

• Bernal, Martin.

  Cadmean letters. Winona Lake: Eisenbrauns.

• Coulmas, Florian. Sprache und Staat. Studien zur Sprachplanung. Berlin & NY: Walter dem Gruyter.
• Coulmas, Florian. The writing systems of the world. Oxford: Basil Blackwell Ltd.
• Coulmas, Florian. The Blackwell uppslagsverk of writing systems. Oxford: Blackwell Publishers Ltd.
• Jensen, Hans.

  Sign, emblem and Script. London: George Allen and Unwin Ltd. översättning från Die Schrift in Vergangenheit und Gegenwart. VEB Deutscher Verlag der Wissenschaften.

  Dessa kombineras med olika konsonanter för att skriftligen återge det grekiska språkets ord

  , reviderad från författaren.

• Miller, D. Gary. Ancient scripts and phonological knowledge. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.
• Naveh, namn. Die Entstehung des Alphabets. översättning från Origins of the Alphabet. Zürich und Köln. Benziger.
• Naveh, namn. Early history of the alphabet. An introduction to West Semitic epigraphy and palaeography. Jerusalem: The Magnes Press, The Hebrew University.

  Leiden: E. J. Brill.

• Sampson, Geoffrey. Writing systems. London (etc.): Hutchinson.
• Sass, Benjamin. Studia Alphabetica. On the ursprung and early history of the Northwest Semitic, South Semitic and Greek alphabets. CH-Freiburg: Universitätsverlag Freiburg Schweiz. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]