Den starkes rätt är fel

Var kommer moralen ifrån? dem flesta människor äger starka känslor på grund av vilket likt existerar moraliskt riktig samt fel. Dessa moraliska intuitioner existerar inom grunden lika inom samtliga kulturer [2]. detta finns t ex en starkt motstånd mot för att skada alternativt döda andra människor, liksom mot för att ljuga samt mot för att ej hålla sina löften.

Även ifall oss skulle vinna kortsiktiga fördelar från för att utföra detta därför avhåller oss oss ifrån detta eftersom detta känns moraliskt fel. Hur uppkommer då dessa känslor?

Finns dem ifrån födseln, alternativt existerar dem någonting liksom man lär sig alternativt tillägnar sig beneath barndomen? existerar dem moraliska värdena rentav absoluta samt sanna inom kraft från enstaka från oss oberoende verklighet, vilket matematikens alternativt naturvetenskapens sanningar? alternativt existerar dem konstruktioner samt ett sektion från den mänskliga kulturen, liksom språket?
Richard Dawkins’ klassiker »The selfish gene« ifrån 1976 erbjuder ett imponerande förklaringsmodell mot hur vår moral besitter uppkommit genom evolutionen samt hur den finns inom våra gener [3].

inom den denna plats essän bör oss diskutera moralfilosofi utifrån en evolutionsbiologiskt perspektiv.
i enlighet med Platon finns detta absoluta moraliska sanningar likt existerar oberoende från vårt tyckande [4]. Denna värderealism utvecklades från Aristoteles, likt menade för att moralen existerar grundad inom den mänskliga naturen.

Genom praktisk visdom – phronesis – kunna männi­skan nå moralisk välmående samt en gott liv [5].
beneath flera århundraden baserades etiken – även den medicinska etiken – inom västerlandet vid den kristna tro [6]. Kristna teologer äger utifrån den sålunda kallade naturrätten – människans emotion till riktig samt fel – velat titta en bevis till ett allsmäktig guds existens [7].

dem moraliska intuitionerna – menar man – måste tillsammans nödvändighet komma ifrån Gud, vilket därför måste finnas. dem monoteistiska religionerna – judendom, kristendom samt islam – äger bland annat detta gemensamt för att dem tillskriver människan en egenvärde – en moraliskt värde inom kraft från sin specifika art.

Efter upplysningen samt naturvetenskapens enorma framgångar beneath 1800-talet inspirerades brittiska tänkare mot enstaka nyttobaserad – praktisk – moralfilosofi.

Utilitetsprincipen framlades inledningsvis från Jeremy Bentham – största tänkbara lycka åt största tänkbara antal [5]. Benthams hedonistiska utilitarism modifierades från J S Mill liksom införde kvalitativa skillnader mellan olika typer från lust samt lycka.

i enlighet med Mill finns detta hög­re stående njutningsformer – higher pleasures – liksom existerar specifika på grund av människan samt därmed mer värdefulla inom moraliskt hänseende.
en verkligt dråpslag mot värderealismen kom emellertid beneath detta sena 1800-talet då Friedrich Wilhelm Nietzsche inom sin »Om moralens härstamning« 1887 förkunnade för att moralen ej består från någonting annat än hjärnspöken samt fördomar.

Gud existerar död, förkunnade prästsonen Nietzsche samt tillsammans övertygande skarpsinnig pregnans förespråkade denne den rena egoismen – en naturtillstånd var den starkes riktig bör råda.
1859 ägde Charles Darwin publicerat sitt epokgörande verk »Om arternas ursprung«. Evolutionens principer angående detta naturliga urvalet, var endast den starkaste samt bäst anpassade överlever inom enstaka ständig kamp ifall naturens tillgångar, är kapabel nära ett inledande anblick förefalla väl förenliga tillsammans med Nietzsches värdenihilism.

dock fanns kommer då samtliga modell vid samarbete inom naturen ifrån? Hur äger altruism samt moral kunnat utvecklas genom evolutionen? Darwin egen plats medveten ifall problemet samt svårigheterna för att förklara dessa fenomen tillsammans med hjälp från sin evolutionsteori.

Hur är kapabel detta artikel möjligt för att enskilda individer, mot modell arbetsmyror, handlar tydlig altruistiskt samt därmed försakar sina egna möjligheter mot förökning? samt hur redogör man utvecklingen från människans traditioner såsom ägde varit omöjlig utan samarbete. Kunde detta rentav ligga ner någonting inom tidigare filosofers samt teologers reflektioner angående ett högre strategi samt för att moralen kom ur enstaka ytterligare källa än ur naturen?
detta skulle dröja ett god bit in vid 1900-talet innan ett tilltalande naturvetenskaplig förklaring kunde ges.

Förklaringen heter »the selfish gene theory« samt detta geniala tillsammans med denna teori existerar för att detta existerar generna – ej individerna, grupperna alternativt arterna – vilket placeras inom centrum på grund av evolutionens urval. Egoism vid gennivå blir fullt förenlig tillsammans med altruism samt samarbete vid individnivå.

När Richard Dawkins publicerade sin klassiker »The selfish gene« 1976 blev den genast ett massiv succé.

Teorierna inom boken bygger egentligen vid tidigare forskares arbeten, vilket Dawkins utvecklat, populariserat samt gjort kända på grund av den breda allmänheten. Finessen tillsammans med teorin existerar alltså för att skilja mellan generna – replikatorerna – samt individerna – vehiclerna.
flera äger missuppfattat budskapet inom »The selfish gene« samt trott för att den själviska genen avser genen till själviskhet.

för att boken förespråkar socialdarwinism – den från Herbert Spencer grundlagda irrläran vilket bland anat nedsänkt mot bas på grund av nazisternas samt fascisternas ideologier. möjligen beror denna missförstånd mot viss sektion vid den unge Dawkins inkonsekventa formuleringar inom originalutgåvan, något likt författaren tvingas ägna avgörande lärorik kraft åt för att rätta inom senare utgåvor [8].
vad Dawkins egentligen menar då denne använder metaforen »den själviska genen« existerar för att genen – en visst särskilt DNA-mönster – besitter vilket sin enda strävan för att producera således flera duplikat från sig egen såsom möjligt.

»Själviskheten« ligger inom för att detta genmönster vilket existerar maximalt effektivt inom förhållande mot sina alleler kommer för att sprida sig samt dominera inom populationen. Organismerna samt individerna besitter inom detta kontext inget högre avsikt än för att existera bärare från DNA-mönstren.
Redan 1964 ägde forskaren Bill Hamilton (1936–2000) genom sin undersökning vid sociala insekter kunnat visa varför individer uppträder altruistiskt gent­emot nära släktingar – således kallade kin altruism.

Förklaringen existerar för att detta hos nära anhöriga finns enstaka statistiskt upphöjd sannolikhet till förekomsten från identisk genuppsättningar såsom hos individen egen. Utifrån genens perspektiv är kapabel detta därför existera lika viktigt för att numeriskt värde från individens egna små människor överlever samt till generna vidare såsom för att individen egen fullfölja detta.

Hamiltons regel stipulerar nämligen för att enstaka gen sprider sig inom enstaka population angående kostnaden på grund av den osjälviska individen inom reproduktiva begrepp existerar mindre än sannolikheten för att genen finns hos den man hjälper.
Richard Dawkins lutar sig även mot sin mentor evolutionsbiologen Robert Trivers (f 1943) samt dennes undersökning ifrån 1971 angående reciprok altruism.

Den enkla innebörden från detta existerar för att enstaka individ ger fördelar mot enstaka ytterligare individ tillsammans med förväntan ifall ett framtida gentjänst. Trivers kunde visa för att enstaka individ tillsammans med hjälp från denna metod kunde vinna reproduktiv succé samt för att hennes gener därmed blev utspridda inom populationen.

Dawkins’ utgångspunkt existerar etologens (etologi – studiet från djurs beteenden).

Hans modell förutsätter för att man tänker sig enstaka koppling mellan specifika gener samt vissa sociala beteenden – utan för att man nödvändigtvis behöver uppleva mot dem exakta mekanismerna på grund av hur detta går mot vid neural samt cellulär nivå. i enlighet med teorin äger generna på grund av altruistiskt beteende således småningom blivit frånkopplade ifrån sina ursprungliga kontext samt invävda inom individernas fenotyp.

dock genernas fenotypiska effekter kunna även sträcka sig utanför den enskilda individen – något såsom Dawkins beskriver liksom the extended phenotype [9]. inom evolutionsbiologisk bemärkelse strävar ett individs beteende efter för att maximera överlevnaden till generna på grund av just detta beteende. dem moraliska beteendena – den mänskliga moralen – vilket oss försöker förklara denna plats förmå alltså betecknas vilket en modell vid ett extended pheno­type.
en viktigt term till förståelsen från hur olika beteendemönster besitter utvecklats existerar ESS – evolutionarily stable strategy.

tillsammans med ESS avses en visst beteendemönster likt enstaka individ måste anta till för att behärska överleva inom ett population. ESS existerar i enlighet med Dawkins förklaringen mot varför lejon ej angriper andra lejon samt varför antiloper springer ifrån lejon inom stället till för att kämpa emot. tillsammans med hjälp från spelteoretiska dator­animationer visar Dawkins hur olika moraliska beteendestrategier är kapabel bli ESS inom enstaka samling.

detta sämsta till kollektivet existerar ett team tillsammans med enbart egoister. ett sådan team dör snart ut. detta bästa på grund av gruppen existerar enstaka team tillsammans altruister. Moral lönar sig både till kollektivet samt på grund av dem gener liksom kodar på grund av moraliskt beteende.

Den själviska genen på grund av altruism sprider sig inom gruppen samt altruism blir den ledande strategin.

Årmiljoner från evolution äger selekterat fram den fenotyp liksom finns bland oss människor inom ljus. Den mänskliga hjärnan tillsammans samtliga sina intuitioner existerar förvisso enstaka vara från evolutionen. för att förstå hur icke medvetna beteendeprocesser – inklusive motivationen för att utöva moraliska handlingar – går mot vid CNS-nivå ligger utanför ambitionerna tillsammans med denna essä.

Dawkins beskriver detta inom begrepp från positiv samt negativ feedback – oss mår helt enkelt god från för att följa våra moraliska intuitioner samt uselt från för att ej utföra detta. Denna modell behöver ej implicera någon determinism – vilket besitter varit ett invändning mot teorin. oss människor existerar utrustade tillsammans en kännedom samt oss äger enstaka förmåga för att tänka ovan våra handlingar.

oss besitter även enstaka fri vilja samt förmå ständigt välja ifall oss önskar följa alternativt vandra emot våra moraliska intuitioner!
Uppfattningen för att grunderna mot människans funktionella hjärna finns förutbestämd inom hennes DNA leder möjligen tankarna mot Noam Chomsky samt dennes kontroversiella teorier ifall ett hos människan nedärvd inre grammatik.

dock egentligen torde teorierna kring moralens tillväxt ej existera mer kontroversiella än för att vårt synsystem bygger vid medfödda genetiska centralnervösa strukturer, var enstaka interaktion behövs beneath hjärnans formbara period beneath uppväxtåren på grund av för att en funktionellt synsystem bör behärska utvecklas.

1977 – året efter Richard Dawkins’ »The selfish gene« – publicerades enstaka ytterligare volym vilket haft enstaka kritisk innebörd till den moralfilosofiska diskursen, särskilt inom frågan angående realism respektive kontruktivism från moraliska värden.

detta handlar ifall boken »Ethics: inventing right and wrong«, skriven från ett ytterligare Oxfordprofessor – nämligen filosofen John Mackie [10]. inom boken visar upp Mackie sin »error theory« alternativt misstagsteorin – enstaka teori såsom påminner enstaka hel sektion angående dem funderingar såsom utvecklades från den svenske filosofen Axel Hägerström (1868–1939) [11].

Mackies teori går inom korthet ut vid för att oss tillsammans med våra värdeomdömen utför krav vid för att förklara objektiva värdefakta samt för att oss tror vid dessa eftersom dem finns inbyggda inom vårt tänkande samt inom vårt tungomål. dock egentligen finns detta ej några objektiva värden, i enlighet med Mackie, samt därför existerar våra värdeomdömen ständigt falska samt oss misstar oss ständigt då oss säger för att någonting existerar korrekt alternativt fel inom moraliskt hänseende.
»Morality fryst vatten not to be discovered«, skriver Mackie, »but to be made«.

en moralfilosofiskt struktur måste helt enkelt konstrueras utifrån dem krav oss önskar ställa vid detsamma. Våra moraliska intuitioner utgörs från evolutionära kvarlevor anpassade på grund av en liv vid savannen samt existerar ej tillförlitliga inom dagens komplexa verklighet. Mackie belyser detta inom en sjuttiotalsperspektiv var detta övervägande moraliska problemet fanns hoten ifrån kärnvapen.

Hans resonemang förefaller emellertid även osökt adekvat applicerat vid dagens medicinsketiska diskurs. Våra starka intuitioner mot samtliga former från dödande samt mot för att inte någonsin prata osanning existerar ej ständigt tillförlitliga nära beslutsfattande inom ämnen angående eutanasi samt möjligen ej heller då detta gäller upplysning ifall prognos mot svårt sjuka patienter.
Moral äger ständigt handlat angående dem svåra frågorna.

Varför bör jag existera moralisk? Varför bör jag försaka mitt eget omedelbara goda till något högre gott?

Detta plats frågorna såsom antikens filosofer brottades tillsammans samt liksom därefter sysselsatt moralfilosofer genom samtliga tider. är kapabel oss mot bakgrund från den ovan förda diskussionen avsluta oss mot för att svaren vid dessa ämnen står skrivna inom våra gener? förmå man basera sin moral samt sitt moraliska handlande vid dem intuitioner man känner inom sig samt såsom evolutionen äger framskapat?

eftersom dessa ämnen existerar filosofiska blir svaret självklart ja. samt nej.

Läkartidningen 43/2010

Lakartidningen.se