För den är naturen ren

För andra betydelser, titta Ren (olika betydelser).

Ren (Rangifer tarandus) existerar en arktiskt hjortdjur såsom förekommer vid tundran samt inom detta boreala skogsområdet inom norra Eurasien, norra Nordamerika, vid Grönland samt vid flera arktiska småöar.

Tidigare fanns arten även inom den tempererade klimatzonen. Renen utgör den enda arten inom släktetRangifer samt utmärker sig genom för att existera detta enda hjortdjuret var båda könen besitter horn.

Den nordamerikanska vildrenen, caribou, existerar känd till för att utföra många långa säsongsvandringar inom enorma hjordar. Detta besitter ej iakttagits hos den fennoskandiska vildrenen, dock inom renskötseln förekommer långa vandringar alternativt transporter mellan vinter- samt sommarbeten.

Hanrenen kallas till tjur alternativt sarv samt honan på grund av ko, vaja alternativt simla, medan ett kastrerad tjur kallas på grund av härk.^[3][4]Sarv, vaja samt härk existerar lånord ifrån samiska, medan simla existerar en nordiskt mening.

Renen äger varit en viktigt bytesdjur till människan sedan stenåldern samt hålls även likt tamdjur från enstaka mängd eurasiatiska folkslag.

Arten existerar detta enda hjortdjur likt inom större utsträckning besitter blivit domesticerat.

Utseende

[redigera | redigera wikitext]

Renen existerar en medelstort mot stort hjortdjur. Kroppslängden existerar mellan 120 samt 230 centimeter^[5] samt mankhöjden mellan 90 samt 140 centimeter.

Vikten varierar beroende vid kön, ålder, årstid samt levnadsområde – vanligtvis mellan 60 samt 170 kilogram samt rentjuren existerar oftast något större än renkon. Pälsen existerar utdragen samt tät samt besitter oftast ett mörk gråbrun färg. egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser varierar dock, särskilt hos domesticerade vilt.

Underarten R. t. pearyi besitter beneath kurera året enstaka nästan ljus färg^[5] samt beneath vintern existerar renen klart mer ljus än beneath sommaren, vilket ger den kamouflage såsom skydd mot predatorer.

Pälsen består från kalufs liksom delvis existerar uppbyggda från ihåliga, luftceller samt liksom därför isolerar många väl mot kyla.^[6] Dessutom besitter den ett tät samt ullig underpäls.^[7]

I motsats mot andra hjortdjur besitter bägge könen horn^[5] såsom består från förgrenade, asymmetriska stänger.

Hos vissa individer förekommer ett skovel längst bort ut vid hornen. Tidigare antogs för att dessa användes på grund av för att rensa marken ifrån snö.^{[förtydliga]} Hornen existerar ofta uppdelade inom numeriskt värde mindre koncentrerade kronor (se bild). Hannen besitter oftast den största kronan – såsom blir 50 mot 130 centimeter samt upp mot 15 enhet för massa massiv medan honans topp besitter ett storlek från 20 mot 50 centimeter.^[8] Sarvarna fäller sina horn efter brunsten vid hösten, äldre varelse inom månad samt yngre inom månad.

Vajorna behåller sina horn beneath läka vintern samt fäller dem ursprunglig efter kalvningen.^[6]

Renens klövar existerar uppdelade samt hårda samt utför detta möjligt till dem för att röra sig ovan stenig samt lerig mark. Klövarna används även till för att gräva fram att födas ur snön. Dess luktsinne existerar många välutvecklat samt hjälper renen för att hitta att födas inom form eller gestalt från lavar beneath detta täta snötäcket.^[5]

Underarterna skiljs huvudsaklig vid pälsens färg samt kroppsstorlek.

R. t. caribou existerar exempelvis mörkare än R. t. tarandus. dem minsta renarna lever vid småöar. Exempelvis existerar R. t. platyrhynchus inom medelvärde 15 andel mindre än renar vid europeiska fastlandet. Skogsrenen fennicus besitter något längre ben, större klövar samt smalare hornkrona än tamrenen.^[9] Underarten vid Svalbard existerar morfologiskt enstaka många speciell underart tillsammans med särskilda anpassningar, bland annat äger den mindre ben.^[10]

Utbredning samt systematik

[redigera | redigera wikitext]

Renen utvecklades inom Eurasien beneath inledande delen från mellersta pleistocen samt invandrade mot Nordamerika beneath yngre pleistocen.^[11]

Artens aktuella utbredningsområde existerar huvudsakligen den arktiska tundran samt inom viss mån taigan.^[5] Den förekommer även vid arktiska ögrupper såsom Svalbard samt Ellesmereön.

Svalbardrenen tillhör enstaka personlig underart liksom överlevt den senaste istiden vid ögruppen, skild ifrån övriga renpopulationer^[12] samt existerar närmast besläktad tillsammans renarna vid norra Grönland.

Söder ifall norra polcirkeln inom Europa förekommer några isolerade populationer, mot modell vid Hardangervidda^[9] samt inom Karelen, Suomenselkä samt Kajanaland, dock inom Nordamerika sträcker sig utbredningsområdet längre söderut.

Under sommaren rör de sig i fjällområdet och vår och höst går de ner till lågfjället och fjällbjörkskogen

beneath senaste istiden fanns renar även inom Centraleuropa samt inom Nordamerika söderut mot bland annat Nevada samt Tennessee.^[5][13]

Underarter

[redigera | redigera wikitext]

Arten Rangifer tarandus delas upp inom tio mot 20 underarter. nästa register tillsammans 14 underarter följer efternamn & Reeder (2005):^[14]

• R.

  t. tarandus (Linné, 1758) – kallad fjällren alternativt fjällvildren, förekommer inom Lappmarken samt norra Ryssland väster ifall Uralbergen. Majoriteten från vilt inom Norge existerar förvildade domesticerade varelse, samt bara bestånden inom Dovrefjäll-Rondane inom Norge existerar relaterat till gener rena vildrenar från den ursprungliga underarten.^[1]

• R.

  t. buskensis (Millais, 1915)^{[förtydliga]}

• R. t. caboti (G. M. Allen, 1914)^{[förtydliga]}
• R. t. caribou (Gmelin, 1788) – kallad från kanada tundraren, förekommer inom Kanada, ifrån British Columbia mot Newfoundland samt Labrador, dock även inom Northwest Territories, Nunavut samt Yukon. Enstaka grupper når beneath vandringen även Idaho samt Washington.

  Underarten består från flera separata populationer.

• R. t. dawsoni (Seton, 1900) – utrotad underart likt förekom vid Queen Charlotte Islands nära Kanadas västkust.
• R. t. fennicus (Lönnberg, 1909) – förekommer idag inom vilt status idag endast inom Karelen, inom Ryssland samt land i norden samt Kajanaland, samt återintroducerad inom Österbotten – främst inom Suomenselkä.
• R.

  t. groenlandicus (Linné, 1767) – förekommer vid Grönland, inom Northwest Territories samt inom Nunavut inom Kanada.

• R. t. osborni (J.
  Ren (Rangifer tarandus) är ett arktiskt hjortdjur som förekommer på tundran och i det boreala skogsområdet i norra Eurasien, norra Nordamerika, på Grönland och på flera arktiska öar

  A. Allen, 1902)^{[förtydliga]}

• R. t. pearsoni – förekommer vid Novaja Zemlja.
• R. t. pearyi (J. A. Allen, 1902) – förekommer vid arktiska småöar inom Kanada.
• R. t. phylarchus - förekommer ifrån Manchuriet ovan östra Sibirien mot Kamtjatka samt Sachalin.

• R.

  t. platyrhynchus (Vrolik, 1829) – förekommer vid Svalbard.

• R. t. sibericus – förekommer inom norra Sibirien.
• R. t. terraenovae (Bangs, 1896)^{[förtydliga]}

Bland ytterligare underarter liksom beskrivits är kapabel nämnas:

• R. t. valentinae - taxon förklarat ifrån ryska skogsregioner, mot modell inom Altaj samt inom andra delar från Sibirien.^[15]
• R.

  t. granti (J. A. Allen, 1902) - taxon förklarat ifrån Alaska, dock förs från efternamn & Reeder (2005) mot groenlandicus.^[14]

• R. t. eogroenlandicus Degerbøl, 1957 - taxon förklarat ifrån östra Grönland. Utdöd inom start vid 1900-talet.^[16]

Förekomst inom Norden

[redigera | redigera wikitext]

Finland

[redigera | redigera wikitext]

I land i norden dog fjällrenen (tarandus) ut kring sekelskiftet 1900 samt skogsrenen (fennicus) inom start från 1900-talet.^[17] därför sent likt vid 1800-talet levde skogsvildren kvar inom identisk områden vilket tamren inom finska skogslappland.^[17] Utdöendet berodde främst vid en ohållbart jakttryck^[17][18] dock vid 1890-talet skadade även enstaka svår ”renpest” inom Finland.^[18] detta förefaller äga varit bakterien Clostridium septicum likt orsakade sjukdomen.^[19] Redan då skogsvildrenen beskrevs vetenskapligt på grund av inledande gången således plats den inom princip utrotad ur Finlands fauna, samt fridlystes ursprunglig 1913.^[17]

Under 1950- samt 1960-talen invandrade skogsren (fennicus) igen mot land i norden ifrån ryska Karelen, från vilket ställe den beneath 1980-talet introducerades inom Österbotten.

Tamrenskötsel utövas inom Finlands nordligaste tredjedel, mer särskilt inom landskap tillsammans undantag från kommunerna Kemi, Torneå samt Keminmaa samt inom delar från Norra Österbotten samt Kajanaland.^[20]

Island

[redigera | redigera wikitext]

På östra Island finns enstaka huvuddel från förvildade renar såsom härstammar ifrån tamrenar vilka introducerades ifrån Finnmark inom Norge vid 1700-talet.

Stammen uppgår idag mot 3 000–4 000 varelse. Antalet regleras genom jaktverksamhet samt kalenderår 2002 sköts 800 djur.^[21]

Norge

[redigera | redigera wikitext]

I sydligaste Norge finns fjällren (tarandus) inom 23 mer alternativt mindre begränsad eller markerad av gränser fjällområden, samt landet besitter cirka 90 % från den europeiska fjällrensstammen.^[22]

Tamrenskötsel utövas inom Norge ifrån Finnmark inom norr mot Engerdal inom Hedmark inom söder.^[23]

Sverige

[redigera | redigera wikitext]

I land förekom både skogsren (fennicus) samt fjällren (tarandus)^{[18][24][25][26][27]} samt båda underarterna bedöms kvar äga förekommit inom landet inom slutet från 1800-talet^[24], uppskattningsvis fram mot vid 1870-talet.^[4]

I ett forskning ifrån 1953 hävdas för att detta fanns vild skogsren inom praktiskt taget samtliga skogsområden inom Norrbottens län samt för att man sköt dem ända nere nära havet inom dåvarande Luleå socken.^[26] detta bör även äga funnits vild skogren längre söderut, inom ett smalare alternativt bredare skogsgördel nedanför bota detta svenska fjällområdet.

identisk forskning hävdar för att detta kvar vid 1820–1830-talen förekom vild skogsren inom stora hjordar inom Ångermanland, Hälsingland, Dalarna samt Härjedalen.^[26]

År 1879 vidtogs åtgärder på grund av för att skydda dem sista resterna från den svenska vildrenstammen genom för att begränsa jakten mot hösten, dock troligen plats arten då redan därför gott vilket utrotad.^[18] längst bort levde den kvar inom nordligaste Norrbottens län samt inom Tännäs socken inom Härjedalen, var dem sista djuren sköts på grund av för att dem försvårade tamrenskötseln.^[4]

På 1700-talet introducerades ren mot Gotland samt Gotska Sandön.

ifall detta rörde sig ifall vilda alternativt domesticerade varelse existerar oklart. Den sista individen ifrån detta experiment blev avlivad vid Gotska Sandön inom start från 1800-talet.^[28][29]

Först 1915 blev vildrenen totalfredad inom Sverige.^[18] Numera kategoriseras den såsom nationellt utdöd (RE) vid den svenska Rödlistan.^[25] Återintroduktion från vildren mot land besitter förts vid anförande nära flera tillfällen, bland annat utifrån argument angående för att detta skulle gynna den biologiska mångfalden, dock även för att ett vildrenstam skulle kunde gynna ruralt område genom för att artikel en potentiellt jaktbyte inom klass tillsammans älgen samt genom för att artikel ett generell turistattraktion.

enstaka återintroducering skulle hypotetiskt behärska ske via återinplantering, spontan invandring ifrån Norge alternativt genom spontan etablering från stammar tillsammans förvildade tamrenar.^[25]Se vidare Återintroduktion från vildren inom Sverige.

De domesticerade, lite mindre, sålunda kallade "skogsrenar" såsom rens vid sina ställen ännu ägde inom start vid 1900-talet förmå äga varit korsningar mellan vilda skogsrenar (fennicus) samt domesticerade fjällrenar (tarandus).^{[24][26][30][27]}

I land bedrivs renskötsel ifrån Idre samt norrut, samt dessa renar består från tamrenar ifrån underarten fjällren.^[17]

Förekomst utanför detta naturliga utbredningsområdet

[redigera | redigera wikitext]

Under 1910-talet infördes sammanlagt 22 individer mot Sydgeorgien inom Sydatlanten ifrån Norge.

Renarna trivdes samt förökade sig sålunda för att dem tid 2012 uppskattades mot drygt 3 000 individer. dem fanns således flera för att deras effekt vid vegetationen uppfattades såsom en bekymmer samt 2011 började myndigheterna organisera till för att utrota populationen.^[31] Den inledande etappen inleddes inom januari 2013, då 1 500 renar samlades ihop samt slaktades beneath fem veckor tillsammans hjälp från elva rens ifrån Skandinavien.^[32][33]

En mindre sektion från renstammen ifrån Sydgeorgien äger överförts mot Falklandsöarna^[34].

Detta genomfördes ursprunglig 2001, då 59 kalvar transporterades ovan. Dessa fick sin inledande avkomma 2003. enstaka renhjord finns idag vid Weddell Island.

Omkring 1960 introducerades ren även vid Eldslandet samt vid ön Kerguelen.^[4][35]

Ekologi

[redigera | redigera wikitext]

Föda

[redigera | redigera wikitext]

Renen existerar enstaka idisslandeväxtätare.

vid våren söker den sig mot nyligen tillverkad växtlighet vid barfläckar. inom Skandinavien utgörs vårbetet särskilt från olika växttäcke samt halvgräs likt tidigt skjuter gröna ny tillväxt, likt kruståtel, tuvtåtel, tuvull samt fårsvingel. Starrarter såsom norrlandsstarr, styvstarr samt trådstarr besitter, liksom ängsull, näringsrika rotstockar vilket renen gärna gräver fram ur myrar därför snart dessa börjat tina.^[36]

På försommaren existerar vattenklöverns samt kråkklöverns saftiga rotstockar viktiga, liksom färska växtdel från olika ris, viden, björk samt andra lövträd.

Efter grabb blir inslaget från olika örter större, liksom fjällkvanne, tolta, mjölkört, skogsnäva, fjällsyra samt ängskovall. Renen betar även gärna sjöfräken.^[36]

Proteinhalten inom gröna växter avtar beneath sommaren ifrån 20–25 % mot 5–7 %. Renen söker därför kurera tiden efter den senast utvecklade grönskan, vilket inom Skandinavien får fjällrenen för att vandra allt högre upp vid kalfjället.

inom skogslandet finns ej identisk chans, dock ett sektion myrar existerar viktiga genom för att växtligheten var utvecklas sent.^[37]

Under sensommaren samt hösten existerar svampar ett önskvärd att ge liv, särskilt soppar dock även riskor samt kremlor. Rotstockar från vattenklöver existerar viktiga även beneath denna period. då nattfrosten kommer blir örter samt växttäcke allt sämre vilket betesväxter samt renen förändras allt mer mot ris, främst hederväxt samt blåbär, samt olika marklavar.^[36]

Vintertid utgör marklavar den ledande födan, särskilt renlavar samt påskrislavar.

dem innehåller många lättsmälta kolhydrater dock existerar fattiga vid såväl protein såsom mineraler. Renens proteinbalans existerar inom allmänhet negativ beneath vintern, vilket innebär för att den avger mer protein tillsammans avföringen samt urinen än vilket den får inom sig genom födan.^[37] ifall situation bjuds äter renen gärna gröna delar samt knoppar från ris, växttäcke samt örter även vid vintern.

då markbetet blir oåtkomligt genom isbildning går renen ovan mot för att beta trädlavar, främst tagellavar samt sköldlavar. då snötäcke börjar tina försvunnen ifrån stenar kunna renen även förtära vissa skorplavar samt andra arter vilket lever vid sten.^[36]

Renen existerar dock ej helt beroende från resurser vid marklavar beneath vintern.

På sommarhalvåret äter den gräs, örter och löv

vid Spetsbergen var resurser vid renlav existerar många begränsad klarar den sig utmärkt samt likaså vid Sydgeorgien var marklavar inom stort sett saknas. Finns bara tillräckligt tillsammans vintergröna växttäcke samt örter samt ris, exempelvis kråkbär, behöver renen ej lavbeten.^[38]

Enligt enstaka forskning ifrån 2023 upptar renen en tillåtelse såsom liknar sömn medan den idisslar.^[39]

Årscykel

[redigera | redigera wikitext]

Kanadensiska tundrarenen

[redigera | redigera wikitext]

Den kanadensiska tundrarenen (caribou) tillbringar vintern inom skogslandet samt sommaren vid tundran.

inom mars samt april ger sig renkorna från mot norr till för att inom slutet från femte månaden i året nå kalvningsområden vid tundran efter 600 km vandring. Tjurarna ger sig iväg senare dock återfinns vid tundran inom juni. Båda könen tillbringar sedan sommaren var. inom juli samlas tjurar, kor samt kalvar mot stora hjordar liksom rör sig hastigt hit samt dit ovan tundran, huvudsakligen på grund av för att undkomma myggor samt styngflugor.

nära denna period vid året finns gott ifall bete vid tundran, dock vid bas från insekterna är kapabel renarna ej slå sig mot ro. då insekterna blir färre inom augusti ägnar sig renarna alltmer åt för att förtära samt hjordarna splittras upp inom mindre grupper. beneath denna tidsperiod bygger dem upp fettreserver samt horn.

inom slutet från augusti börjar dem långsamt samt inom utspridda grupper komma tillbaka mot skogslandet. en par månader senare återfinns varenda varelse inom skogslandet. dem rör sig därefter ovan mindre sträckor beneath vintern till för att hitta lämpliga betesmarker utan alltför många snö.^[40]

Varje renpopulation äger sina särskilda kalvningsområden vilket dem återkommer mot tid efter kalenderår.

Orsaken mot för att renkorna går upp mot tundran på grund av för att kalva, trots för att detta då ännu ej äger hunnit börja växa särskilt många, tros artikel för att detta finns färre predator var. detta utför för att fler kalvar överlever, även angående detta existerar ont angående att ge liv. detta främsta hotet mot den kanadensiska renen existerar vargar, såsom ofta följer efter dem vandrande renarna.

Renen är av naturen en vandrare

Vargarna går dock ej upp vid tundran utan stannar nära trädgränsen till för att att födas sina valpar. Rentjurarna kommer senare mot tundran eftersom dem söker sig mot näringsrik att födas liksom fullfölja detta möjligt på grund av dem för att lägga vid sig därför många muskler samt fett vilket möjligt inför parningssäsongen. dem existerar därmed mer utsatta till vargar samt andra predator än vilket renkorna är.^[40]

Förutom då detta gäller kalvningsområdena existerar dem kanadensiska renarnas vandringar extremt föränderliga samt svårförutsägbara.

dem långa vandringarna går genom lättframkomlig terräng var detta ej existerar nödvändigt för att följa särskilda leder.^[40]

Fennoskandiska vildrenen

[redigera | redigera wikitext]

Den vilda fjällrenen (tarandus) existerar inom ständig rörelse, dock den utför inga längre säsongsvandringar från detta stöt likt caribou fullfölja alternativt såsom rens företar tillsammans sina tamrenar.^[4] Populationen likt finns inom dem sydnorska fjällen rör sig året angående ovan den trädlösa fjällheden samt går bara ned inom skogslandet nära riktigt ogynnsamma väderleksförhållanden.^[41] Den finländska vilda skogsrenen (fennicus) lever inom stället inom skogslandet året angående.

vid våren söker sig vajorna mot sina kalvningsområden medan sarvarna stannar kvar inom vinterlandet. Vajorna kalvar utan sällskap inom tät, skyddande skogsområde. nära brunsten samlar sarvarna ihop grupper från mellan numeriskt värde samt 20 vajor, dock lämnar därefter vajorna samt tillbringar vintern utan sällskap.

Kor samt kalvar bildar däremot större vintergrupper likt är kapabel uppgå mot 200 djur.^[42]

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Domesticerade varelse bildar efter parningstiden – såsom inträffar mellan september samt oktober – större hjordar. Medan renkorna samt deras kalvar, likt föds april–juni, umgås tillsammans inom ett massiv hjord, lämnar hanarna hjorden samt ordnar sig inom smågrupper tillsammans med tre mot fem individer.

Brunsten börjar inom september, varvid sarvarna samlar ett team tillsammans med honor samt försöker skrämma försvunnen rivaler. Vajorna blir könsmogna såsom tidigast då dem existerar sex månader gamla, dock detta normala existerar nära 1,5 års ålder. Vajorna föder enstaka alternativt ibland numeriskt värde kalvar angående året^[1] upp mot för att dem blir 12–14 kalenderår.

Dräktigheten varar cirka 228 dagar samt ungarna balanserar nära födelsen mellan tre samt tolv kilogram.^[5]

Den nyfödda kalven existerar många självständig samt kunna vandra redan ett 60 minuter efter födelsen.^[5] beneath blöta samt kalla väderförhållande existerar dödligheten många upphöjd trots för att kalven besitter förmåga för att öka sin värmeproduktion fem gånger utöver detta normala.

Livslängd

[redigera | redigera wikitext]

Vajor samt härkar är kapabel bli 20 tid gamla alternativt inom enstaka fall mer. Sarvar äger däremot betydligt mindre livslängd.^[4]

Sjukdomar samt dödlighet

[redigera | redigera wikitext]

Renar kunna dödas från snöskred samt laviner, samt beneath vintrar då detta bildas hård isskorpa vid marken vid bas från perioder från tö, förmå flera renar svälta ihjäl då dem ej kommer åt födan beneath snön.

Naturliga predatorer existerar varg, järv, lodjur samt björn. Även kungsörn förmå slå renkalv dock omfattningen från denna predation existerar ej klarlagd. Studier indikerar för att kungsörn främst tar dödfödda alternativt försvagade nyfödda kalvar.^[43] Dräktiga renkor besitter överlevnadsstrategin för att kasta kalven (spontant abortera) nära fara, mot modell då den jagas från köttätare.

enstaka vanlig parasit hos ren existerar kormflugan, vilket orsakar bulor inom renens hud.

Renen samt människan

[redigera | redigera wikitext]

Status samt hot

[redigera | redigera wikitext]

Den globala populationen från vildren äger minskat tillsammans med 40% beneath dem senaste 10-25 år samt uppskattas idag bestå från 2 890 400 vuxna individer, var minskningen fortskrider.

vid bas från den pågående minskningen kategoriseras arten likt nära hotad från IUCN.^[1]

En lärande ifrån 1997 uppskattade för att detta vid den eurasiska kontinenten då fanns cirka 1 miljon vildrenar, varav omkring 1 000 inom land i norden samt 35 000 inom södra Norge, samt 2,6 miljoner tamrenar, varav 800 000 inom Fennoskandien.

inom Alaska samt norra Kanada fanns då cirka 3,4 miljoner vildrenar samt omkring 1 miljon tamrenar vilket ursprungligen införts ifrån Skandinavien. Slutligen fanns cirka 10 000 vildrenar vid Svalbard.^[44]

Den kanadensiska underarten R. t. caribou består från flera olika populationer likt 2004 uppskattades mot nästa antal vilt samt bevarandestatus: North Mountain, 44 000 varelse, inom riskzonen; South Mountain, 7 000 vilt, hotad; Woodland, 250 varelse, omedelbart utrotningshotad; Boreal, 33 000 vilt, hotad; Gaspésie, 200 varelse, omedelbart utrotningshotad; Newfoundland, 100 000 vilt, utom fara; George/Leaf River, 1 000 000 vilt, utom fara.^[45]

Den kanadensiska populationen från underarten groenlandicus uppskattades 2004 mot 1 200 000 vilt samt bedömdes artikel livskraftig.^[45] Underarten pearyi såsom förekommer vid arktiska småöar inom Kanada kategoriseras vilket hotad.

enstaka utvärdering ifrån 2004 uppskattade för att detta då fanns 2 500 individer vid dem nordligaste öarna samt 7 000 individer vid dem sydligare öarna.^[45]

Status inom Norden

[redigera | redigera wikitext]

Antalet vilda fjällrenar inom Norge uppgår idag mot cirka 6000 individer inom fyra populationer inom dem södra fjällområdena.^[1] Utvecklingstrenden på grund av dessa existerar ganska stadig ovan period.

Utöver dessa fyra finns även åtta populationer liksom tidigare besitter blandats tillsammans med semidomesticerade varelse samt ytterligare elva populationer likt härstammar ifrån utsläppta förvildade semidomesticerade renar.^[1] Sammanlagt rör detta sig angående 22 000-29 000 vilt, vilket utgör 90 % från den europeiska stammen från vilda fjällrenar.

På bas från detta besitter Norge i enlighet med Bernkonventionen en särskilt ansvar till för att skydda denna underart.

Tidigare fanns arten även i den tempererade klimatzonen

Den norska vildrensstammen förvaltas genom jaktverksamhet samt varenda tid skjuts ungefär 5 000 djur.^[22]

År 2004 fanns omkring 2 500 vilda skogsrenar inom land i norden, varav 1 500 inom Kajanaland. inom medelvärde ökade populationen 10,1 % årligen beneath perioden 1992–2001.^[17] Sedan slutet från 1990-talet förekommer jaktverksamhet vid vildren inom land i norden samt mellan 40 samt 50 varelse skjuts årligen inom Kajanaland respektive Österbotten.^[46] beneath perioden 2001−2007 minskade dock stammen inom Kajanaland tillsammans medelvärde 9 % per tid samt 2014 uppskattades populationen bestå från 800 indivder.^[1] 1984 släpptes tio skogsrenar ifrån Kajanaland inom Suomenselkä inom centrala land i norden såsom 2014 ägde förökat sig mot enstaka population vid 1100 individer.

Minskningen inom Kajanaland sedan 2001 bedöms bero vid upphöjd kalvdödlighet vid bas från en ökat antal stora köttätare, främst varg, tillsammans tillsammans med trafikolyckor samt förflyttningar mot Ryssland.^[1]

Renen vilket bytesdjur

[redigera | redigera wikitext]

Förhistorisk renjakt

[redigera | redigera wikitext]

Under den senaste istiden utbredde sig vidsträckta stäpper söder angående ismassan.

var kom renar inom förbindelse tillsammans med människan. Bland dem flera fynden ifrån Magdalénienkulturen (10 000–17 000 tid sedan) inom södra land i västeuropa samt norra Spanien finns redskap tillverkade från renhorn, bland annat harpuner samt spjutspetsar. Renben existerar även vanligt förekommande inom avfallshögar ifrån identisk tidsperiod.

Arten förekommer vid europeiska grottkonst, dock existerar ej en från dem vanligaste djuren. Renen finns avbildad inom totalt 20 från 133 grottor tillsammans med målningar inom land i västeuropa samt inom tre från 72 grottor inom Spanien. dem flesta renbilderna finns inom Aquitaine.^[47]

När isen drog sig åter uppstod nya betesmarker, renarna bredde ut sig mot norr samt människorna följde efter.

vid ett från dem äldsta arkeologiska fyndplatserna inom landet, Hässleberga utanför skogsdunge (11000–9500 f.Kr.), domineras slaktavfallet från ben, tänder samt horn från ren. således existerar även fallet tillsammans med enstaka från dem äldsta arkeologiska fyndplatserna inom landskap, belägen nära stort insjövatten Dumpokjauratj inom Arjeplogs samhälle (omkring 7500 f.Kr.).

Sannolikt ägde människor följt efter renarna allt eftersom tundran bredde ut sig. Detta kunna äga skett både ifrån söder, ifrån norr samt ifrån öster.^[48]

I samt tillsammans för att klimatet blev varmare efterträddes tundran snart från skogsområde. Renarna blev sällsyntare samt människorna inriktade sig vid andra villebråd.

Håll Sverige Rent (HSR) är en icke-vinstinriktad stiftelse, bildad 12 oktober 1983 av Naturvårdsverket och Returpack och som genom opinionsbildning verkar mot nedskräpning, för återvinning och ökad miljömedvetenhet

inom Norrland blev renjägartiden begränsad samt vid boplatser yngre än den nära Dumpokjauratj förekommer ej renben. inom stället domineras fyndmaterialet inom inlandet från ben från älg samt bäver.^[49]

I Norge finns senare spår från förhistorisk renjakt inom struktur från hällristningar, bland annat nära Bøla inom Steinkjers kommun^[50] samt inom Alta samhälle.

Renjakt inom Fennoskandien beneath historisk tid

[redigera | redigera wikitext]

Under historisk tidsperiod äger detta inom Fennoskandien funnits vildren både vid kalfjället samt inom skogslandet. Skogsrenen betraktades såsom en nyttigt vilt samt en värdefullt jaktbyte från både skogssamer, liksom ägde jakten liksom huvudnäring, samt från nybyggare^[26].

Johannis Tornæi skriver tid 1672 för att vildrensjakten inom Torne samt Kemi lappmark plats omfattande^[51]. Samerna ägde nära vildrensjakt tidigare använt handbågar dock dem ägde nära den aktuella tidpunkten även börjat nyttja långa lodbössor tillsammans med utdragen täckning. Jägarna gjorde långa, 8-10 veckors, jaktresor mot fjällen ifall vintern på grund av för att jaga vildren, ty då kunde samtliga bruka fjällen, den liksom ville samt tillfälle hade^[51].

då dem fann enstaka renhjord därför närmade sig jägarna bytet ifrån ett lämplig vindriktning således för att vildrenarna ej skulle erhålla vittring från jägarna. Jagarna försökte sedan anlända inom skotthåll genom för att krypa samt utnyttja landskap, t.ex. snödrivor samt stenar, till för att hålla sig utom synhåll till renarna samt ifall framryckningen gick god därför sköt dem.

Efter för att bytet blev tagna angående grabb därför skyndade jägarna återigen efter renhjorden samt sålunda fortsatte jakten beneath dagen, därför länge dem fann renar för att skjuta samt detta fanns ljust nog, varefter dem slog nattläger. Processen upprepades sedan tills jägarna plats nöjda. inom ett sådan jaktverksamhet deltog en helt följe från samer alternativt kurera byn gemensamt.^[51]

Skogssamerna ägde andra sätt för att jaga vildren.

Förutom för att fångstmännen egen råkade fånga enstaka samt ytterligare ren således kunde all byn vid vårvintern, inom fastlagstid anordna jaktverksamhet vid vildren. ifall snön fanns på grund av djup därför samlade sig nämligen renarna var dem fann att ge liv samt vadade samt sprang ej runt inom den djupa snön mer än nödvändigt.

Renhjorden höll sig således inom en begränsat region vid 0,5-1 mil, beroende vid storleken vid hjorden. då samerna fann vädret lämpligt, dvs. då skaren efter nattfrosten dryckesställe hundarna samt jägarna, därför skidade jägarna ut tidigt vid morgonen samt la lugnt samt stilla snaror nära renarnas stigar inom snön runt läka renhjorden, dem gjorde ett sålunda kallad Kiekero.

då detta dagades således släppte dem hundarna in mot den inringade renhjorden sålunda för att vildrenarna skrämdes ut mot snarorna. dem renar vilket ej fastnade inom snarorna jagades från hundar samt jägare inom den djupa snön, var renarna vanligtvis ej hann särskilt långt innan dem upphanns. Renarna dödades inom regel antingen tillsammans spjut alternativt handbåge samt starka hundar kunde antingen stoppa ett ren alternativt t.o.m.

egen nedlägga den genom för att hugga dem inom halsen. vid därför sätt kunde dem slakta all vildrenhjordar.^[51]

Ett enkelt sätt för att jaga vildren såsom skogssamerna använde beneath renarnas brunst vid hösten plats för att skjuta dem kringstrykande brunstiga vildrensarvar vilket ej varit starka nog för att samla ihop ett personlig assemblage tillsammans med vildrensvajor.

dem kringstrykande vildrensarvarna plats större samt starkare än lapparnas sarvar samt sökte sig beneath brunsten självmant mot samernas renhjordar tillsammans vajor. Samernas svagare, mindre sarvar, liksom lokalt benämndes Hirvas, kunde ej köra försvunnen dem brunstiga, större vildrensarvarna såsom nära hjorden blev en enkel byte på grund av samerna.^[51]

Samerna kunde även egen söka upp områden var dem visste för att vildrenar fanns samt ta tillsammans med sig tämjda vajor vilket lockrenar.

Jägaren grupp då vajorna inom en vitt snöre på grund av äga övervakning ovan dem, kamouflerade sig egen tillsammans renskinnskläder samt lät vajorna beta, varpå dem brunstiga kringströvande vildrensarvarna vilket lurades dit från vajorna dödades.^[51]

Ett annat sätt för att fånga vildren beneath brunsten fanns för att gillra ett snara inom hornen vid ett tam sarv samt då ett vildrensarv kom på grund av för att stångas sålunda fångades den inom snaran samt hängde därefter ihop tillsammans med den tama sarven tills samen kom samt sköt vildrenen.^[51]

Att nyttja sig från enstaka mot numeriskt värde mil långa samt ett mil, alternativt mer, breda strutformade Vuomen plats en annat fångstsätt såsom användes inom flacka barfjällsområden utan skogsområde.

Samerna satte således upp en trattformat långt staket liksom ledde vildrenarna in inom ett fångstredskap alternativt grop inom änden. inom start från Vuomen plats avståndet mellan sidostörarna långt, dock vartefter sattes stakarna tätare samt tätare samt vid varenda stake något ”swart samt grymt” liksom renen fanns skrämd för^[51]. Nära spetsen från den trattformade fållan gjordes ett slags tätare gärdesgård likt vildrensflocken ej kunde passera igenom alternativt hoppa ovan samt likt avslutades tillsammans med en plötsligt fall tillsammans fem trappsteg ner inom enstaka fångstfålla tillsammans höga väggar från vilket ställe ingen ren kunde flyga eller fly undan.

Samerna for sedan runt fjällen samt drev renhjordarna sakta mot Voumen. då renarna plats inom struten, innanför sidostakarna, därför tordes dem ej vandra mellan stakarna, då dem plats rädda på grund av detta svarta vilket fanns fastsatt vid störarna, samt fångstmännen kunde driva renarna vidare, in inom struten, inom ett maklig takt.

Vildrenarna tilläts t.o.m. förtära samt lägga sig ner samt vila beneath detta långsamma drevet, sålunda för att dem ej skulle oroas på grund av många. då renarna kom fram mot grupp inom Vuomen var detta tätare staketet började, därför hetsade samt drev samerna dock renarna intensivare ända ner inom fångstfållan.^[51]

”	Sedan kommer lappen då denne wil samt dräper dem varenda, både små samt stora, samt därmed öda ren-alstret utur landet, sig sjelf samt androm til skada; därföre sådane ock af andra lappar hatade äro.	„
– Johannis Tornæi (1672)

^[51]

Jaktmetoderna plats således många verksamma. Sven Ekman nämner särskilt hetsjakten vid skidor nära lämpligt före, t.ex. då snön plats till djup sålunda för att den hindrade renen mer än den skidåkande jägaren, alternativt då skaren dryckesställe skidåkaren dock ej renen.

enstaka skidåkande jägare kunde beneath ett enda ljus döda 16 vildrenar. Även grova snaror samt gillrade spjut användes samt man gillrade ofta dessa inom öppningarna inom långa stängsel, tillsammans längder upp mot ett samt ett halv mil, vilket man byggt från stockar samt ris.^[26] Förutom dem tidigare nämnda jaktmetoderna användes även s.k.

fallgropar.^[18]

I Umeå lappmark förekom vildrensjakt således sent liksom inom slutet från 1600-talet^[52] samt vid Kolahalvön åtminstone fram mot slutet från 1700-talet.^[53]

Renjakt inom Nordamerika beneath historisk tid

[redigera | redigera wikitext]

Väster ifall Hudson Bay inom Nunavut-territoriet inom norra Kanada levde beneath 1800-talet samt inledande halvan från 1900-talet grupper från inuiter vilket fanns helt beroende från renjakt.

dem nordamerikanska caribouerna går eller reser omkring 300 mil varenda tid, samt inuiterna lärde sig för att genskjuta dem vid strategiska platser. beneath den viktiga höstjakten brukade varenda jägare döda 40–50 renar, tillräckligt till för att försörja människor samt hundar beneath några månader. eftersom jakten ägde utrymme då temperaturen nattetid regelbundet gick beneath fryspunkten kunde köttet konserveras.

Inuiterna brukade flå samt stycka renkropparna samt lägga köttet inom grunda gropar inom den frusna marken, vilket därefter täcktes ovan tillsammans med lågväxtväxt samt berg. då snön kommit kunde man plocka upp eller ta bostad köttet tillsammans med hundsläde. beneath vintern fortsatte inuiterna sedan för att jaga renar liksom dröjde sig kvar inom grannskapet. Renkött plats på grund av dem den enda riktiga födan samt renskinn detta enda vilket dög mot för att tillverka tillräckligt varma vinterkläder.

då renarna någon gång ändrade sina vandringsvägar drabbades inuiterna från svält. således skedde bland annat 1938–1939 hos dem grupper liksom kallas padlermiut samt ahearmiut.^[54] Detta levnadssätt äger dock ej särskilt utdragen bakgrund, utan uppstod efter för att inuiterna inom start från 1800-talet fick resurser mot eldvapen samt kunde börja jaga ren vid en mer effektivt sätt.

dem övertog då en sektor var chipewyerna tidigare ägde varit aktiva renjägare dock flyttat ifrån till för att ägna sig åt pälsdjursjakt längre söderut.^[55]

Numera finns inom Nordamerika mer än en dussin folkgrupper, ifrån Berings sund inom väster mot Labradorhalvön inom öster, vilket inom större alternativt mindre utsträckning ägnar sig åt renjakt.

Dit hör cree, tlicho (dogrib), gwich'in, koyukon, dene (slavey), chipewyer, innu, naskapi, yup'ik, nunamiut, inuvialuit samt inuit.

På vintern är den huvudsakliga födan renlav, ibland hänglav uppblandat med ljung och kråkbär

Flera från dessa folkgrupper betraktar sig själva likt cariboufolk, bland andra gwich'in, naskapi samt nunamiut. kalenderår 2004 uppskattades detta totala antalet nedlagda renar inom Nordamerika mot 120 000–140 000 vilt årligen. Hälften från djuren skjuts inom Québec samt Alaska.^[45]

Renen liksom domesticerat djur

[redigera | redigera wikitext]

Historiska källor indikerar för att samerna ägde domesticerade renar således tidigt liksom vid 800-talet, dock detta existerar oklart inom vilken omfattning.

ett stark renskötsel tillsammans mjölkning, osttillverkning samt bruket från renar liksom dragdjur finns belagd ifrån Skandinavien inom start från 1500-talet dock går troligen igen åtminstone mot 1400-talet.^[56] inom Sibirien utövas renskötsel hos ett mängd folkslag, dock den exakta tidpunkten på grund av renens domesticering existerar även var osäker.^[57] ifrån samt tillsammans slutet från 1800-talet besitter renskötsel även införts mot Alaska, Kanada samt Grönland, var man tidigare endast jagat vildren.^[58] Idag finns uppskattningsvis mellan 3 samt 4 miljoner tamrenar, varav 2,6 miljoner vid den eurasiatiska kontinenten samt 1 miljon inom Alaska samt norra Kanada.^[44]

Domesticerade renar används huvudsakligen såsom köttdjur, dock även vilket dragdjur samt inom Sibirien såsom ridrenar.

inom övrigt äger nästan varenda kroppsdel, traditionellt tagits mot artikel, mot modell skinnet mot läder samt deras ben samt horn mot verktyg. Inom västsamiskt sektor plats renmjölkning samt osttillverkning betydande fram mot omkring 1900.

Samer samt renen

[redigera | redigera wikitext]

Samer tros äga varit mer alternativt mindre beroende från renen sedan åtminstone tiden till invandringen mot Norden, ursprunglig likt vildrensjägare samt senare liksom innehavare från tamrenar.^[59] Förr användes varenda delar från renen mot föda, ämne alternativt förvaring, exempelvis användes magar såsom flaska på grund av föda.

Vissa kroppsdel ägde symbolisk innebörd vilket exempelvis enstaka körtel inom buk liksom kallas doarges vilket användes likt lyckoamulett.^{[förtydliga]} Ben samt horn används inom hantverk, liksom olika typer från senor såsom passar mot skinn- samt pälssömnad.

I land kontrollerar samerna idag fjällrenens vandringar tillsammans med hjälp från helikoptrar, snöskotrar samt terrängfordon.

Även längre förflyttningar från stora hjordar ner mot kustområdena tillsammans lastbil existerar vanligt. Skandinaviska renstammen drabbades från nedfallet ifrån kärnkraftverket inom Tjernobyl 1986, vilket påverkade rennäringen hårt. Prover tas ännu på grund av för att titta hur drabbade djuren existerar.

Namn

[redigera | redigera wikitext]

Hanen respektive hona kallas rentjur samt renko.

detta finns flera fackord vid samiska likt besitter tillsammans med renskötsel för att utföra samt bland annat finns enstaka mängd mening på grund av för att behärska specifisera renens ålder samt kön, pälsfärg samt hornens utseende, vilket existerar behövligt på grund av för att snabbt peka ut enstaka ren inom ett flock.

I Nils Eric Spiiks lulesamiska lexikon nämns ej mindre än 30 mening bara på grund av för att behärska förklara renens ålder samt kön, 27 till för att förklara hornens utseende samt 22 på grund av exakta färgbeskrivningar. Några ett fåtal mening äger funnit sin väg in mot detta svenska språket däribland vaja likt kommer ifrån detta lulesamiska termen vátjav likt betyder honren samt sarv ifrån sárves likt betyder rentjur.

Hiergge heter härk vid svenska samt existerar termen till ett tam kastrerad hanren.^[60] inom Nordamerika kallas renar till caribou; denna beteckning kommer ifrån detta indianskami'kmaq-folket.

En kastrerad hanren kallas vid lulesamiska gáskek likt existerar ett avledning från detta lulesamiska verbet på grund av för att hugga samt liksom anspelar vid för att renar förr kastrerades tillsammans tänderna.

^{[källa behövs]}

När Linné besökte Lycksele lappmark 1732 noterade denne för att hanrenen kallades brunren, kastraten renoxe samt honan kälva.^[61]

Givetvis äger ej bara renens exteriör specifika fackord vid samiska utan även organen, innanmätet samt skelett- samt horndelarna.

från Spiik får oss känna till för att buogne existerar den genomsläppliga delen inom horn samt för att kallrökt renkött heter suovas samt för att ett omgång från senor ifrån renens ben heter suodnagådoarvve samt enstaka bestämd körtel inom buk heter doarges. Ordrikedomen existerar en utfall från för att samtliga delar från renen plats viktiga för att ta existera vid till olika ändamål.

Det vetenskapliga släktnamnet existerar sammansatt från detta gammalfranska termen rangier likt just betyder ren samt detta latinska termen ferus (vild, ej domesticerad). Artepitet existerar bildat från detta grekiska termen tarandros (kreatur tillsammans horn).^[62]

Renen inom populärkulturen

[redigera | redigera wikitext]

Se Jultomtens renar (Rudolf tillsammans röda mulen).

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]